...finns nog inte! =( Jag ser det perfekta äktenskapet framför mig. Jag har ett par vänner som lever i det jag trodde va perfekt. Dom älskar varandra högt och visar det för hela världen och idag sa det *brak*. Hon är lite hetlevrad, har packat väskan och dragit. Han sitter hemma med barnen och tar det lungt "det löser sig. Hon behöver bara komma ifrån lite" säger han. Hon i sin tur säger tvärtom "Jag kommer inte åka hem på länge, det blir aldrig bra igen". =(
Jag har 2 par vänner som är gifta och som jag alltid tänkt att så där lyckliga som dom är, så vill jag oxå leva. Dom har liksom stått för ordet "Kärlek". Dom har gett mig hoppet för sann kärlek verkligen. Hoppet om att det finns trogna män som älskar sin familj!
Första gången "jag" vart sviken är för ett år sedan. (Nu va det absolut inte mig det va värst för, absolut INTE!) En vän berättar att hennes man varit otrogen under en längre tid och MIN värld rasade! Jag va så arg så det finns inte på kartan! Det va inga vackra ord jag tänkte om hennes man kan jag upplysa om. (Jag vet att den mannen läser min blogg och jag kan lova att jag har bättre tankar om DIG idag, men inte då). Jag va verkligen jätteledsen och jag grät varje gång jag tänkte på vad han hade gjort mot sin fru. (Ska upplysa om att dom har fixat det och dom är idag lyckliga =) )
Nu är det då på upphällningen med det andra paret och jag står som ett frågetecken!? INTE DOM!?!?! Hur kan det vara möjligt?? Dom ska ju bli gamla tillsammans! Det kan inte ta slut mellan dom, INTE DOM! Om det tar slut mellan dom hur ska då JAG kunna leva lyckligt i ett äktenskap hela mitt liv?? Nu är inte jag gift ännu men det blir jag väl va det lider. Jag älskar min gubbe, även om han är en tjurskalle och är fyllesjuk idag ;-) Men fixar vi ett livslångt äktenskap när inte dom gör det?? Får man ens tänka så här?? Får man jämföra sig så med andra? i såna här frågor?
Jag vet inte men jag är väldigt ledsen. Finns det perfekta äktenskapet?
