När det kommer till en av mina tonåringar har han hittat det absolut bästa sättet att smälta in i omgivningen och kunna göra sig förstådd, han umgås med sin far som inte är mer mogen än en 12-åring med en kärring som super för att dränka sina sorger (vad vet jag) och som har IQ fiskmås. Ingen av dessa, framförallt fadern fattar inte ens att sonen måste gå i skolan! Säger en del om den hjärnan va? Den kanske oxå är under konstruktion....fast det går nog inte att fixa den hjärnan!? Obotligt!
Jag är arg, riktigt arg! Idioten (fadern) håller sig undan i 5 års tid, inga telefonsamtal, inga födelsedagskort, inga julkort , ABSOLUT INGENTING PÅ 5 ÅR och nu dyker fanskapet upp som gubben ur lådan och sonen höjer honom till skyarna direkt. Allt jag kämpat för är som bortblåst. Denna son och jag har haft en jättebra relation, kunnat prata om allt och han har känt sig trygg och vetat att jag ALLTID finns här. Nu öppnar han knappt käften och när han väl gör det så är det inget trevligt som kommer ur den munnen. *suck*
Det måste vara det mest otacksammaste att vara förälder?? *less*
1 kommentar:
Det är såååååååå kul att vara tonårs förälder, INTE!!!! jämt i alla fall....
Malin
Skicka en kommentar